Detta Skriftställe hänvisar till en tidpunkt, när budskapet om Babylons fall, som framfördes av den andre ängeln i Uppenbarelsebokens fjortonde kapitel (vers 8), skall upprepas. I tillägg omtalas det fördärv, som har trängt sig in i menigheterna sedan 1844. Här beskrivs den religiösa världens bedrövliga tillstånd. Med alla förkastade sanningar har deras sinnen förmörkats och deras hjärtan blivit hårdare, tills de slutligen förhärdats i vantro. De kommer att förhåna de varningar, som Gud har gett dem, och fortsätta med att trampa på ett av de Tio Buden, tills de slutligen börjar att förfölja dem, som helighåller det. Kristus åsidosätts genom det förakt, som visas Hans ord och Hans folk. När spiritismens lära erkänns av kyrkorna, avlägsnas de hämmande band, som har legat på det köttsliga hjärtat, och människor kommer att använda sig av religion som kappa, för att täcka över de gräsligaste synder. Tron på spiritistiska yttringar öppnar dörren för förförande andar och djävlars lärosatser, och då kommer onda änglars inflytande att göra sig gällande inom de olika trossamfunden över hela landet.