Upplevelsen var ytterst smärtsam för David, men synnerligen nyttig. Hade det inte varit för spegeln, som Natan höll upp framför honom och i vilken han så väl kände igen sig själv, skulle han ha fortsatt vägen fram, utan insikt om sin vedervärdiga synd, och skulle ha gått förlorad. Övertygelsen om den egna skulden var det, som det frälste hans själ. Han såg sig själv i annat ljus, ja, så som Herren såg honom, och livet ut ångrade han sin synd (Brev 57, 1897).