I denna farofyllda tid bekände Nikodemus oförskräckt sin tro på den korsfäste Frälsaren. Nikodemus var medlem av Sanhedrin. Tillsammans med andra hade han påverkats av Jesu undervisning. Under det att han lagt märke till Kristi säregna gärningar hade han blivit övertygad om att denne var den av Gud sände. Eftersom han var för stolt för att öppet erkänna att han sympatiserade med den galileiske läraren, hade han sökt upp honom för ett hemligt samtal. I detta samtal hade Jesus förklarat frälsningsplanen och sitt uppdrag i världen, men Nikodemus hade ändå tvekat. Han höll det han fått veta för sig själv. Under tre år såg man föga av påtagliga resultat. Men även om Nikodemus inte hade bekänt Kristus offentligt, hade han i Sanhedrin upprepade gånger omkullkastat prästernas planer att röja honom ur vägen. När slutligen Kristus hade upphöjts på korset, kom Nikodemus ihåg det som Jesus hade sagt till honom under det nattliga samtalet på Oljeberget: "Såsom Moses upphöjde ormen i öknen, så måste Människosonen bliva upphöjd." – Joh. 3:14. Och nu såg han i Jesus världens Frälsare.