Bland greker och romare var det vanligt att man lät den anklagade välja en egen advokat som skulle försvara honom inför domstolen. Genom kraftiga argument, genom känslofull vältalighet och med hjälp av övertalning, böner och tårar lyckades ofta en sådan advokat åstadkomma ett gynnsamt domslut för fången eller åtminstone få hans straff mildrat. Men när Paulus kallades inför Nero, vågade ingen erbjuda sin tjänst som hans försvarsadvokat. Ingen vän fanns till hands for att skriva en rapport över de anklagelser som lades fram mot honom eller de argument som han framställde till sitt eget försvar. Bland de troende i Rom var det inte någon enda som kom för att bistå honom i hans svåraste stund.