Jesu undervisning i Bergspredikan var en formulering i ord av det hans liv i tysthet hade demonstrerat. Folk hade uppmärksammat den undergörande makt Jesus hade. Men ingen fattade varför han inte använde den för att skaffa sig det som allmänt ansågs höra till livets goda. Jesus handlade på ett sätt som var diametralt motsatt judarnas. Dessa gjorde anspråk på att inrätta hela sitt liv i helig vördnad för lagen. Men egentligen jagade de bara själviskt och litet skrytsamt efter status. Nu måste Jesus i klartext tillrättavisa dem att själviskhet faktiskt innebär överträdelse av lagen. Jesu förmaningar med jämförelser mellan sin egen och fariséernas livsstil är tidlösa och passar människor av alla folkgrupper, för den anda som var så typisk för fariséerna förekommer mer eller mindre överallt.