I människornas ögon var Kristus endast en människa och dock var han en fullkomlig människa. I sin mänsklighet uppenbarade han den gudomliga karaktären. Gud förkroppsligade sina egna egenskaper i sin Son - sin makt, sin visdom, sin godhet, sin renhet, sin sannfärdighet, sin andlighet och barmhärtighet. Trots att han var människa hade han en fullkomlig karaktär och gudomliga egenskaper. Och på lärjungarnas uppmaning: »Herre, låt oss se Fadern, så hava vi nog», kunde han svara: »Så lång tid har jag varit hos eder, och du har icke lärt känna mig, Filippus? Den som har sett mig, han har sett Fadern. Huru kan du då säga: 'Låt oss se Fadern?' Jag och Fadern äro ett.» (Joh. 14: 8, 9; 10: 30.) ...