»Vad människan sår, det skall hon ock skörda.» (Gal. 6:7.) Jag vill så för tiden och evigheten. Mitt hjärta hungrar och törstar efter rättfärdighet. Jag vill gärna att mitt liv skall vara fördolt i Kristus Jesus, så att den säd jag sår skulle kunna frambringa det rätta slagets skörd. Jag är för min egen del djupt medveten om att jag varje dag genom mina ord och handlingar sår antingen vete eller ogräs. Jag önskar så för tiden och evigheten. Jag har nu levt nästan hela min tillmätta tid och vilken skall skörden bli? Jag vill visa en lugn och fast tillit till den Högste. Jag har upplevt hans skyddande omsorg på ett anmärkningsvärt sätt när jag följt pliktens väg. Jag vill gärna gå i graven som en kärve av fullt mogen säd. Jag vill inte att mitt sinne skall hysa några klagomål. Bara tacksamhet skulle få finnas där. Guds nåd och hans stora kärlek skall bevaras, inte som något man, glömmer, utan som något så dyrbart att det aldrig kan glömmas. Som ögonvittnen till hans majestät skulle vi upphöja och lovsjunga hans heliga namn. Vi är hos honom på det heliga berget.