När en sann omvändelse sker, märks det tydligt på en förändring i karaktären, ty de som är omvända blir lika Kristus. Stolthet finns inte längre kvar i sinnet och synden tycks avskyvärd. Den omvända människan hatar sådant som avtrubbar hennes moraliska känslighet. Hon hatar sådant som korsfäste livets och härlighetens Herre. De som verkligen är omvända växer till i kunskap om Herren och Frälsaren, Jesus Kristus, och allt eftersom deras kunskap fördjupas inser de klarare sina egna svagheter, de inser hur fördärvad deras natur är. De förstår syndens makt och känner de gamla vanornas styrka. ... De upplever dagligen sin egen absoluta oförmåga att uträtta någonting utan Jesu Kristi hjälp och därför säger de till honom: »Intet kan jag bringa dig, till ditt kors jag kastar mig. Fattig, hjälplös som jag är, all min synd till dig jag bär. Rena mig i nådens flod, giv mig liv uti ditt blod!»