Fredagen den tjugonde mars (1896) steg jag upp tidigt, vid halv fyratiden morgonen. Medan jag höll på att skriva om det femtonde kapitlet i Johan evangelium fylldes jag av en underbar frid. Hela rummet tycktes bli uppfyllt av himmelsk atmosfär. En helig, höghelig närvaro tycktes finnas i mitt rum. Jag lade ner min penna och avvaktade för att förstå vad Anden skulle komma att säga till mig. Jag såg ingen person. Jag hörde ingen hörbar röst, men en himmelsk Väktare tycktes befinna sig tätt vid min sida. Jag kände att jag var i Jesu närvaro.