Den kristne har plikter att utföra i världen och Gud ställer honom till ansvar för att han utför dem på ett trofast sätt. Han skall inte stänga in sig bakom klostermurar eller undvika allt umgänge med världsliga människor. Det är sant att hans principer kommer att sättas på svåra prov och att han kommer att plågas av vad hans ögon ser och hans öron hör, men han får inte bli så förtrogen med vad han ser och hör, att han börjar tycka om det. Då vi lever i kontakt med världen blir vi benägna att smittas av världens anda och ta till oss dess vanor och smak och allt det som världsliga människor har förkärlek för. Men vi har blivit uppmanade: "Gå ut från dem och skilj er från dem och rör inte vid något orent. Då skall jag ta emot er, och jag skall vara er Fader, och ni skall vara mina söner och döttrar, säger Herren, den Allsmäktige" 2 Kor 6:17, 18.