När människor har uppmjukats av Guds Andes närvaro, är de mer öppna för intryck från den helige Ande, och beslut görs att förneka själviskheten och offra till Guds sak. Det är när gudomligt ljus med ovanlig klarhet och kraft lyser in i sinnets kamrar, som den naturliga människans känslor övervinns och själviskheten förlorar sin kraft över hjärtat och en längtan väcks att likna förebilden, Jesus Kristus, genom att praktisera självförnekelse och välgörenhet. Den naturliga människans sinnelag blir då vänligt och medlidsamt mot förlorade syndare, och hon avger ett högtidligt löfte till Gud, precis som Abraham och Jakob gjorde. Himmelska änglar är närvarande vid sådana tillfällen. Kärlek till Gud och kärlek till människor triumferar över själviskhet och kärlek till världen. I synnerhet är detta fallet när en förkunnare i Guds Ande och kraft framställer frälsningsplanen, som lades av himmelens Majestät genom korsets offer.