Då stormen tilltog, förtröt det dem än mera, att de hade lämnat Jesus. Om de hade stannat kvar på land, hade de undgått denna fara. Detta var en hård prövning för deras tro. Under mörkret och stormen sökte de att nå platsen, där de hade lovat att möta honom. Men den starka vinden drev dem ur kurs och gjorde alla deras ansträngningar fruktlösa. De var kraftfulla män och vana vid sjön; men nu svek deras mod dem, och de fylldes av förfäran. De längtade efter Mästarens lugna, skyddande närvaro och kände, att om han vore hos dem, skulle de vara utom fara. |