Hans besvikelse väckte deras medkänsla, som visste, hur länge han ivrigt hade hoppats och (276) väntat sig att bli gjord frisk av Jesus, och dagligen förde de honom till templet, så att förbipasserande skulle förmås till, att ge honom ett litet bidrag, för att avhjälpa hans timliga behov. Då Petrus och Johannes gick förbi, bad han om en gåva från dem. Lärjungarna såg på honom med medlidande. "De fäste blicken på honom, och Petrus sade: ’Se på oss.’ "’Silver och guld har jag inte, men vad jag har, det ger jag dig: I Jesu Kristi, nasaréns, namn: stig upp och gå!’"