En del av denna vackra dal återstod, för att med sina livgivande källor och floder glädja människor. I denna dal, med dess sädesfält och skogar av dadelpalmer och andra fruktbärande träd, hade Israels härar slagit läger, när de hade gått över Jordan och för första gången smakat på det utlovade landets frukter. Framför dem hade Jerikos murar stått, en hednisk befäst stad, centrum för tillbedjan av Astarte, den mest avskyvärda och mest förnedrande av alla kananeiska former av avgudadyrkan. Snart hade dess murar raserats och dess invånare dödats och vid tiden för dess fall uttalades, i närvaro av hela Israel, den högtidliga deklarationen: ”Förbannad inför HERREN vare den man som företar sig att bygga upp denna stad, Jeriko, på nytt. När han lägger dess grund, skall det kosta honom hans förstfödde son, och när han sätter upp dess portar, skall det kosta honom hans yngste son.” Jos. 6:26