Sinnets sanna oberoende är något helt annat än överilade tankar. Den egenskap hos oberoendet som leder till en försiktig och noga övervägd uppfattning som man ber över, skulle man inte uppge utan vidare, inte förrän det ges tillräckligt starka bevis för att den är felaktig. Denna självständighet kommer att hålla sinnet lugnt och oföränderligt mitt bland de många villfarelser som råder. Den kommer att leda dem som har ansvarsfulla ställningar att noggrant se på bevisen från alla håll. De vacklar inte på grund av inflytande från andra eller från omgivningarna. De leds inte att dra slutsatser utan förnuftig och grundlig kunskap om alla omständigheter. – Vittnesbörd för Församlingen, Band 3, sidorna 104-105 (1872).