Vi har för Vana, att minnas det Tråkiga – Vi måste lära oss, att tro det bästa om andras tvivelaktiga uppförande... Om vi alltid befarar det värsta, löper vi risk, att åstadkomma självuppfyllande profetior... Vi kan inte leva i den verkliga världen, utan att emellanåt trampas på tårna och bli upprörda, men som kristna måste vi vara lika tålmodiga, överseende, ödmjuka och saktmodiga, som vi önskar, att andra skall vara.