Den skada, som på så sätt åsamkas själar i behov av stärkande, förfining, förädling, är ofta lika med en synd ledande till döden. (145) De ser inget samband mellan dessa personer och deras heliga ställningar. Predikanterna, samfundets ämbetsmän, betraktas som lika goda kålsupare som de själva. Hur skall de då kunna föregå med gott exempel?