”Men när tiden var fullbordad sände Gud sin Son” (Galaterbrevet 4:4). Försynen hade lett nationernas utveckling och de mänskliga impulsernas och inflytandenas ström, till dess att världen var mogen för Förlossarens ankomst. Den antika världens nationer var förenade under en spira. I stor utsträckning talades samma språk, och detta var allestädes erkänt som det litterära språket. Från alla länder samlades judarna i förskingringen till Jerusalem vid de årliga högtiderna. Då de så återvände till sina olika vistelseorter, kunde de sprida budskapet om Messias’ ankomst över världen.