Johannes’ predikan hade gripit folket så djupt, att de religiösa myndigheternas uppmärksamhet blivit väckt. Faran för uppror gav anledning till, att varje folksamling betraktades med misstänksamhet av romarna, och allt, som tydde på folkresning, väckte fruktan hos judarnas ledare. Johannes hade inte erkänt Stora Rådets myndighet, genom att anhålla om dess medgivande för sin verksamhet, och han hade bestraffat rådsherrar och folk, fariséer och sadducéer utan åtskillnad. Likväl hörde folket honom gärna. Intresset för hans verksamhet tycktes vara i ständigt tilltagande. Ehuru han inte hade fogat sig efter dem, ansåg rådsförsamlingen, att han som offentlig lärare stod under deras domsrätt.