Han var bedrövad över, att Hans eget folk krävde av Honom dessa yttre tecken på Messiasskap. Gång på gång häpnade Han över deras otro. Men Han förundrade Sig också över tron hos den romerske hövitsmannen eller officeren, som vände sig till Honom. Denne satte inte Frälsarens makt i tvivelsmål. Han bad Honom inte ens, att komma personligen, för att utföra underverket.