Den unge mannen, som framställde denna fråga, var en överhetsperson. Han hade en stor förmögenhet och beklädde en hög förtroendepost. Han hade sett den kärlek Jesus visade de små barnen, han hade sett, hur ömt Han tog upp dem i Sina armar, och han fattades av kärlek till Frälsaren. En längtan efter, att bli Mästarens lärjunge, väcktes till liv inom honom. Han var så djupt gripen, att han – då Jesus fortsatte Sin väg – sprang efter Honom och böjde knä vid Hans fötter och framställde uppriktigt och allvarligt den fråga, som var så viktig för hans egen själ och som är ödesavgörande för varje människovarelse: ”’Gode Mästare, vad skall jag göra för att ärva evigt liv?’”