Hur föga förstod ej prästerna och rådsherrarna allvaret i den uppgift, som anförtrotts dem! Vid varje Påskhögtid och vid varje Lövhyddohögtid offrades djur i tusental. Deras blod samlades av prästerna och stänktes på altaret. Judarna hade blivit vana vid, att offra blod och hade nära nog förlorat ur sikte det faktum, att det var synden, som nödvändiggjorde allt detta utgjutande av offerdjurens blod. De uppfattade ej, att det var en bild på Guds egen älskade Sons blod, vilket skulle utgjutas, för att ge världen liv, och att genom dessa offers frambärande människornas tankar skulle riktas på en korsfäst Återlösare.