Då de gick med Honom ut ur templet, fäste de Hans uppmärksamhet på dess storslagenhet och skönhet. Templets stenar var av renaste marmor, bländande vit, och några av dem hade en nästan sagolik storlek. En del av stenarna hade stått emot Nebukadnessars belägring. Stenarna var så fullkomligt sammanfogade, att det såg ut som om templet i sin helhet vore en enda solid sten, som blivit framsprängd ur stenbrottet. Hur dessa mäktiga murar skulle kunna störtas omkull, kunde lärjungarna inte fatta.