Skådebröden låg alltid framme inför Herren som ett evigt offer. . . . De kallades för skådebröd, eller "närvarons bröd", eftersom de alltid låg framme inför Herrens ansikte. Detta var ett erkännande av människans beroende av Gud för både timlig och andlig föda, och att denna endast gick att ta emot genom Kristi medling. . . . Både mannat och skådebröden pekade fram mot Kristus, det levande brödet, som för oss alltid är i Guds närvaro.