Detta hem [våra första föräldrars hem] var inget strålande palats, utan förskönat av Guds egen hand. Människor gläder sig i sin stolthet över storslagna och kostbara byggnadsverk, och fröjdar sig över sina egna händers bedrifter; men Gud satte Adam i en trädgård. Den var hans boning. Den blå skyn var dess kupol; jorden, med sina sköna blomster och levande gräsmatta, var dess golv; och bladklädda grenar på de väldiga träden var dess tronhimmel. Väggarna var behängda med fantastiska utsmyckningar - den Store Mästerkonstnärens hantverk.