Jag blev visad Satan sådan han var tidigare, en lycklig och upphöjd ängel. Så fick jag se honom sådan han är nu. Hans gestalt är fortfarande kunglig. Hans drag är fortsatt ädla, för han är en fallen ängel. Men hans ansiktsuttryck är fullt av ängslan, bekymmer, olycka, elakhet, hat, rackartyg, bedrägeri och allt ont. Denna panna, som tidigare var så ädel, lade jag särskilt märke till. Hans panna började att avta ovanför ögonen. Jag såg, att han hade hängett sig så fullständigt åt det onda, att alla goda egenskaper hade förfallit, och varje ont drag hade utvecklats. Hans ögon var listiga och illmariga samt visade stort skarpsinne. Hans kroppsmassa var stor, men köttet hängde löst omkring hans händer och ansikte. I det, att jag betraktade honom, vilade han hakan i höger hand. Han tycktes vara försjunken i djupa tankar. Ett leende spelade på anletet, som fick mig att skälva, det var så fullt av ondska och satanisk knipslughet. Detta smil är det, som han uttrycker strax innan han har säkrat sig sitt offer, och i och med att han fångat offret i sin snara, blir leendet fasansfullt.