När Kristus avslutar Sin medling i helgedomen, utgjuts den outspädda vreden hotande de människor, som tillber vilddjuret och dess bild och tar emot dess märke. Plågorna mot Egypten, då Gud stod i begrepp, att befria Israel, var av liknande art som de förfärligare och mera omfattande straffdomar, som kommer att drabba världen omedelbart före den slutliga befrielsen av Guds folk. Uppenbararen säger, när han beskriver dessa ohyggliga plågor: "onda och svåra bölder slog upp på de människor som hade vilddjurets märke och som tillbad dess bild." Havet "förvandlades till blod som från en död, och allt liv i havet dog." Och "floderna och vattenkällorna. . . förvandlades till blod." Uppenbarelseboken 16:2-4. Så fruktansvärda, som dessa plågor än må vara, framstår Guds straffande ändå som rättvist. . . .