Vi lever i en ond tid. De sista dagarnas faror tilltar omkring oss. Eftersom synden är mångas måttstock, svalnar deras kärlek. Hanok vandrade med Gud i tre hundra år. Nu säger det sig självt, att tidens korthet tvingar oss till, att bli rättfärdiga. Måste verkligen skräcken för Guds dag komma över oss, innan vi börjar att handla riktigt? Hanoks exempel ligger framför oss. I hundratals år vandrade han med Gud. Han levde under en fördärvad tid, där moraliskt fördärv omgav honom överallt; likväl vande han sitt sinne vid helgelse, vid att älska renhet. Han samtalade om de himmelska tingen. Han vande sinnet vid detta ämne, och han bar det gudomligas stämpel. Hans ansikte lystes upp av det ljus, som skiner i Jesu ansikte.