Det ser ut som om det har varit en slöja för ögonen på många som har arbetat i denna rörelse. När de har förkunnat lagen, har de inte haft Jesus i tankarna, och de har inte framhållit att där synden var stor, är nåden ännu större. Det är på Golgata som nåden och sanningen möts, och att rättfärdighet och frid kysser varandra. Syndaren måste alltid ha sin blick riktad mot Golgata, och med ett litet barns enkla tro måste han vila i Kristi förtjänster, ta emot hans rättfärdighet och tro på hans nåd. De som arbetar för sanningens sak, skulle framhålla Kristi rättfärdighet, inte som nytt ljus, utan som dyrbart ljus som emellertid har varit dolt för människor. Vi måste ta emot Kristus som vår personlige frälsare, och han tillräknar oss Guds rättfärdighet. Vi måste upprepa och prioritera den sanning som Johannes gav uttryck för: "Kärleken består inte i att vi har älskat Gud utan i att han har älskat oss och sänt sin Son till försoning för våra synder." (1 Joh. 4:10).