Oh, var har vi, som ett folk, våra erinringsstenar? Var har våra minnesmärken rests, med inhuggna bokstäver, som förtäljer en dyrbar historia om, vad Gud har gjort för oss, i vår erfarenhet? Kan vi inte i ljuset av det svunna betrakta nya prövningar och tilltagande rådvillhet, ja, plågor, avsaknad och mistandet av kära, utan att bli förfärade, men samtidigt blicka åter på svunnen tid och säga: "’Ända till denna stund har HERREN hjälpt oss’"? Jag vill skänka Honom min själ, som till en trofast Skapare. Han kommer att bevara det, som jag har överlåtit till Honom på den dagen. "… och som dina dagar din kraft’" {Femte Mos. 33:25}. – Manuskript 22, 1889.