Jag hade visat stort intresse för hälsoreformen och hade stora förhoppningar om att Health Institute skulle bli framgångsrikt. Jag kände som ingen annan, en plikt att tala till mina bröder och systrar i Herrens namn om detta institut, och om deras plikt att skaffa fram de nödvändiga resurserna. Jag följde arbetets framskridande med intresse och iver. När jag såg att de som styrde och ledde arbetet, hamnade i just de faror som visats för mig och som jag hade varnat dem för både offentligt och i privata samtal och brev, kom en fruktansvärd börda över mig. Det som hade visats för mig som en plats där de som lider av sjukdomar bland oss kan få hjälp, var en plats där uppoffring, gästfrihet, tro och fromhet skulle vara de ledande principerna. Men man kom med obefogade uppmaningar om stora penningsummor, och sa att de aktier som man köpte skulle ge stor avkastning. Bröderna med (634) positioner på institutet verkade mer än villiga att få högre lön än den lön som andra personer nöjde sig med, som hade andra och lika viktiga platser i sanningens och reformationens stora arbete. Jag fick smärtsamt nog veta, att för att göra institutet populärt bland dem som inte delar vår tro och för att försäkra sig om deras stöd, spred sig en kompromissande anda snabbt på institutet, vilket tog sig uttryck i att man använde herr, fru och fröken som tilltalsord i stället för broder och syster, och i populära nöjen, som alla kunde delta i som någon sorts relativt oskyldig lek. När jag såg allt detta sa jag: Detta är inte vad som visades mig som ett institut för de sjuka som vill få del av Guds goda välsignelse. Detta är något annat.