De som färdas på den smala vägen talar om den glädje och lycka de kommer att uppleva vid resans slut. Deras uppsyn är ofta sorgsen, ändå lyser de ofta av helig, helgad glädje. De klär sig inte som gruppen på den breda vägen, de talar inte heller som de och agerar inte som de. De har fått en mönsterbild. En sorgernas man som är förtrogen med bedrövelser, beredde vägen för dem och färdades själv på den. Hans efterföljare ser hans fotspår och blir tröstade och uppmuntrade. Han kom tryggt fram och det kan de också, om de följer i hans fotspår.