I min enfald trodde jag att mina bröder och systrar i metodistförsamlingen skulle förstå mina känslor och glädja sig med mig. Men jag blev besviken. Flera systrar pustade och skrapade med sina stolar, medan de vände ryggen mot mig. Jag (36) kunde inte förstå vad jag hade sagt som väckte anstöt hos dem. Jag fattade mig kort eftersom jag kände kylan från deras ogillande. När jag hade slutat tala, frågade pastor B om det inte skulle vara trevligare att leva ett långt och produktivt liv och vara till nytta för andra, än att Jesus skulle komma snart och förgöra stackars syndare. Jag svarade att jag längtade efter att Jesus skulle komma. Då skulle synden ta slut och vi skulle vara heliga för alltid, utan någon djävul som kunde fresta och vilseleda oss.