Nedanför denna krona fanns en annan spira, och på den fanns också en krona. Mitt på den fanns juveler, guld och silver som reflekterade ett visst ljus. Inskriptionen på kronan var följande: "Jordiska skatter. Rikedom är makt. Alla som vinner mig får ära och ryktbarhet." Jag såg en stor människomassa som rusade fram för att vinna denna krona. De var mycket högljudda. Somliga verkade i sin (348) iver ha tappat förståndet. De knuffade varandra, trängde sig förbi dem som var svagare än de själva och trampade på dem som föll i sin brådska. Många grep girigt tag i skatterna inuti kronan och höll fast dem. Somligas huvuden var vita som silver och deras ansikten var fårade av omsorger och bekymmer. De brydde sig inte om sina egna anhöriga, som var ben av deras ben, och kött av deras kött. När vädjande blickar vändes mot dem höll de ännu hårdare fast i sina skatter, som om de var rädda att de i ett obevakat ögonblick skulle förlora litet, eller tvingas att dela med sig åt dem. Deras ivriga ögon fästes ofta på denna jordiska krona och de beräknade om och om igen dess värde. Tecken på fattigdom och elände syntes i den människomassa som längtansfullt såg på skatterna där. Förtvivlade vände de sig bort när de som var starkare övermannade och föste undan dem som var svagare. Ändå kunde de inte ge upp, utan tillsammans med en mängd sjukliga, vanställda och gamla försökte de att tränga sig fram till den jordiska kronan. En del dog när de försökte nå den. Andra föll just när de höll på att få tag i den. Många hade just fått grepp om den när de föll. Döda kroppar låg spridda på marken, men ändå rusade människomassan framåt medan de trampade på sina kamraters fallna och döda kroppar. Var och en som nådde kronan ägde en del av den och applåderades högljutt av en intresserad skara som stod (349) runt omkring den.