Många av våra kära bröder och systrar tror, att de inte kan ha någon stor samling utan att bror och syster White är med. På många platser inser de att något måste göras för att förmå folk till mer allvar och beslutsam handling i Guds verk och sanningens sak. De har haft predikanter till att arbeta bland sig, men trots detta inser de, att ett större arbete måste utföras och de förväntar sig att bror och syster White skall göra det. Jag såg, att det inte var så Gud ville ha det. Först och främst finns det en otillräcklighet hos en del av våra predikanter. De saknar grundlighet. De tar inte arbetets börda på sig och försöker inte att hjälpa just där människor behöver hjälp. De har inte den urskiljningsförmåga, som krävs för att se och känna exakt var folk behöver bestraffas, tillrättavisas, byggas upp och stärkas. (120) En del av dem arbetar i veckor och månader på samma plats och det är i verkligheten mer att göra, när de lämnar platsen än när de började. Den systematiska välgörenheten går trögt. Det är en del av predikantens arbete att hålla denna gren av verket uppe, men eftersom detta inte är angenämt, försummar somliga sin plikt. De talar sanningen utifrån Guds ord, men inpräntar inte i folket nödvändigheten av att lyda. Därför är många hörare men inte görare. Folk känner bristen. Hos dem sätts inte saker och ting på plats utan de ser efter bror och syster White för att rätta till denna brist.