Vår åldrige fader T ger sig hän åt den här jordens saker, trots att de borde avlägsnas och han borde mogna för himlen. Det liv han nu lever, borde han leva i tron på Guds Son. Hans tillgivenhet borde gälla det bättre landet. Han borde ha ett allt mindre intresse för jordens förgängliga rikedomar, medan eviga saker, som är av största betydelse, borde uppta hela hans intresse. Dagarna för hans prövotid är nästan slut. O, hur kort tid återstår inte för att helga sig åt Gud! Hans krafter är uttömda, hans sinne nedbrutet och i bästa fall måste hans tjänster vara svaga. Om de ändå utförs av hela hjärtat och helt, kan de fullständigt accepteras. I din ålder, bror T, har en större själviskhet och en fastare kärlek till denna fattiga världs rikedomar kommit in.