När jag blev visad de plikter som vilar på Guds folk när det gäller de fattiga, särskilt änkor och föräldralösa, blev jag visad att min man och jag riskerade att ta på oss bördor som inte Gud har lagt på oss och därigenom försvaga vårt mod och vår kraft genom att öka våra bekymmer och vår ängslan. Jag såg, att min man gick längre när det gällde er än det var hans plikt att göra. Hans intresse för er förmådde honom att ta på sig en börda som sträckte sig längre än hans plikt och som inte har varit till någon nytta för er, utan som hos dig har skapat en svaghet att bli beroende av dina bröder. Ni förväntar er att de skall hjälpa och gynna er, samtidigt som ni inte arbetar lika hårt som de och inte heller alltid hushållar så som de känner att det är deras plikt att göra.