För att hålla sabbaten helig är det inte nödvändigt att vi stänger in oss inom fyra väggar, och utestänger oss från naturens skönhet och från himmelens fria och livgivande atmosfär. Vi skulle på intet sätt låta bekymmer och tankar på veckans arbete avleda våra sinnen från sabbatens Herre. Vi skulle inte heller låta våra sinnen syssla med sådant som är av världslig karaktär. Men sinnet kan inte bli upplivat och vederkvickt och upplyft genom att vi tillbringar nästan alla sabbatens timmar inomhus, och lyssnar på långa predikningar och tröttsamma, formella böner. Herrens sabbatsdag används på ett felaktigt sätt om den helighålls så. Avsikten med att den gavs har då inte uppnåtts. Sabbaten gjordes för människan. Den skulle bli en välsignelse för henne genom att leda hennes sinne från vanligt arbete till att begrunda Guds godhet och härlighet. Det är nödvändigt att Guds folk kommer samman för att tala om honom och utbyter tankar och idéer med hänsyn till de sanningar som hans ord innehåller och att använda en del av tiden till lämplig bön. Men dessa stunder borde, inte ens på sabbaten, genom deras längd och brist på intresse, göras tröttsamma.