Vi lever i en tid då ännu större allvar behövs än på apostlarnas dagar. Men bland många av Herrens tjänare råder oro och en önskan att efterlikna de moderna väckelsepredikanternas romantiska stil, en önskan att göra något stort, att skapa sensation, att bli ansedda som skickliga förkunnare, att vinna ära och utmärkelse för egen del. Om sådana kunde gå faror i möte och hyllas som hjältar, skulle de gripa sig verket an med outtröttlig energi. Men att leva och arbeta nästan okända, att kämpa och (133) offra för Jesus i det undanskymda utan att få något beröm av människor - till det fordras sunda principer och en målmedvetenhet som endast få äger. Om det fanns ett allvarligare bemödande att vandra i ödmjukhet inför Gud, i det att man såg bort ifrån människor och arbetade för Kristus, skulle mycket mera bli utfört. |