”Av deras frukt skall ni känna dem.” Kristus har inte blivit uppenbarad i ert uppförande mot någon, som var närmare himlens rike än ni själva. Herren har uppenbart era fel mot Hans barn, - er brist på barmhärtighet och kärlek, ert beslut att styra andra och försöka få dem att se saker och ting, så som ni vill ha dem. Och när ljuset kommer till er, vad gör ni då? Medgav ni bara att ni hade fel eller bekände ni av hjärtat era fel och ödmjukade era stolta hjärtan inför Gud? Övergav ni era egna vägar och accepterade Guds lära? Går ni till dem, som ni har stött och sårat och säger: (343) ”Jag har fel, jag har syndat mot er. Förlåt mig. Jag har handlat fel. Jag har arbetat i min egen anda. Jag var ivrig, men inte i överensstämmelse med rätt kunskap. Det var snarare Jehus ande, än Kristi saktmodighet och ödmjukhet. Guds ord ger vägledning: ”Bekänn alltså era synder för varandra och be för varandra så att ni blir botade.” Vill ni be för mig att Gud vill förlåta mig för den sorg och plåga jag har förorsakat er?”