Läkaren bör vara en absolut behärskad människa. Mänsklighetens fysiska krämpor är oräkneliga och han skall (440) behandla sjukdom i alla dess olika former. Han vet att många av de lidanden han försöker avhjälpa, är ett resultat av omåttlighet och andra former av självisk njutning. Han är kallad till att passa unga människor och människor i livets bästa ålder och i mogen ålder, som har ådragit sig själva sjukdomar genom att använda narkotisk tobak. Om han är en förståndig läkare, kommer han att kunna spåra sjukdomen från dess orsak, men om han själv inte är fri från tobaksbruk, kommer han att dra sig för att sätta sitt finger på denna plåga och berätta för sina patienter exakt vad orsaken till deras sjukdom är. Då kommer han att misslyckas med att övertyga de unga om nödvändigheten av att övervinna denna vana innan vanan biter sig fast. Om han själv röker cigarr, hur kan han då berätta för oerfarna unga om dess skadliga verkningar, inte bara för dem själva, utan också för dem som omger dem?