Denna sanning har hos många orsakat tvivel och otro. När Kristus kom till denna värld - Son av Gud och son av människa - blev han inte förstådd av Sina samtida. Kristus ödmjukade Sig själv och iklädde Sig mänsklig natur, för att Han skulle kunna nå det fallna släktet och resa det. Men människornas sinnen hade förmörkats genom synden, deras själsförmögenheter avtrubbades och deras uppfattningsförmåga begränsades så de kunde inte urskilja Hans gudomliga karaktär i dess mänskliga dräkt. Denna brist på uppskattning från dem var ett (747) hinder för det arbete som Han önskade utföra för dem. Och för att ge kraft åt Sin undervisning var Han ofta tvungen att klart markera och försvara Sin ställning. Genom att hänvisa till Sin oförklarliga och gudomliga karaktär, försökte Han leda deras sinnen in i en tankebana som skulle gagna Sanningens förvandlande kraft.