Församlingarna behöver få sina ögon smorda med den himmelska ögonsalvan, så att de kan se de många tillfällen de har till att tjäna Gud. Gud har upprepade gånger uppmanat Sitt folk till att gå ut på vägarna och till åkrarna och nödga folk att gå in, så att Hans hus kan bli fullt, men nära vår egen dörr bor det människor, som vi inte har visat så stort intresse, att de kan märka, att vi tänker på deras själars väl. Det är den uppgift, som ligger närmast framför oss, som Herren nu kallar Sin församling att ta upp. Vi skall inte stå och säga: ”Vem är min nästa?” Vi skall tänka på, att vår nästa är den, som behöver vår sympati och vår hjälp. Vår nästa är var och en, som är sårad och slagen av motståndaren. Vår nästa är var och en, som tillhör Gud. De skäl, som judarna hade ställt upp för att beteckna, vem som var deras nästa, avlägsnas i Kristus. Det finns inga territorialgränser, inga konstlade skiljelinjer, inga kaster eller klasser.