Dock tillbringade inte Johannes sitt liv i lättja, i asketisk dysterhet, eller i självisk isolering. Från tid till annan gick han ut för att umgås med människorna, och han iakttog alltid intresserat världens händelser. Från sin lugna tillflyktsort betraktade (222) han händelseutvecklingen. Med klarsyn skänkt av den Helige Ande gav han akt på människornas karaktär, för att förstå hur han skulle nå deras hjärtan med himmelens budskap.