Den största bristen inom sabbatsskolan är icke bristen på maskineri utan bristen på kunskap om andliga ting. Hur väl tarva ej arbetarna ett Andens dop för att kunna bli sanna missionsarbetare inför Gud! De böra lära sig spänna sina krafter till det yttersta för att kunna få större kännedom om bibelns sanningar. Lärarna i sabbats skolan böra dagligen bedja om himmelskt ljus, så att de må kunna upplåta ordets skatter för de ungas sinnen. Varför icke ödmjuka eder inför Herren och låta de intryck, som den helige Ande gör, komma till synes i eder karaktär och i edert arbete? Alltför mycken självbelåtenhet finnes bland dem, som sysselsätta sig med sabbatsskolarbetet, för mycket maskineri, för mycken vanemässighet; och allt detta bidrager till att föra själen bort ifrån honom, som är det levande vattnets källa. . . - (S. S. W. september 1892.)