Det är icke alltid bra att låta sabbatsskolan stå under en enda mans ledning, ty han kommer att leda sabbatsskolan efter sitt sinne och efter sina egna föreställningar. I sabbatsskolan böra finnas arbetare, som kunna komma med nya, friska tankar och främja dess andliga liv. Skolan kan måhända känna sig bunden vid en som gjort en lång och trogen tjänst; men man måste ta större hänsyn till skolans bästa, än till vad lärarna och eleverna personligen föredraga. När det är tydligt, att skolan skulle ha nytta av en förändring och tillgång finnes på arbetare, som veta vad det vill säga att ha börda för själar, så låt intet stå i vägen för förändringen. De som äro fria från all äregirig traktan efter självupphöjelse, skola, även om de därigenom komma att frånträda sin plats, begärligt mottaga varje hjälp, som kan betyda en framgång och en lyftning för sabbats skolans elever. De som äro gamla och erfarna i verksamheten, ha lärt vad som kan vara befordrande för Guds sak, och de yngre männen, som icke helt lämpa sig för arbetet, böra taga exempel av de äldre bröderna, som visat trohet i det som blivit dem anförtrott och på så sätt tillägna sig visdom och taktfullhet, så att de kunna få den framgång, som är så nödvändig för utförande av ett gott arbete.