Judarna och samariterna var bittra fiender. Så mycket som möjligt undvek de att komma i beröring med varandra. De skriftlärde ansåg det visserligen vara tillåtet att i oundvikliga affärsangelägenheter sammanträffa med en samarit, men allt personligt umgänge var strängt förbjudet. En jude ville inte låna något av en samarit, inte heller ta emot en vänlighet av honom eller ens en bit bröd eller en bägare vatten. Då apostlarna köpte mat handlade de i överensstämmelse med sitt lands seder, men längre än så gick de inte. Att begära en tjänst av en samarit eller att göra något till förmån för honom var en helt främmande tanke för Jesu medarbetare.