På vandringen genom Galiléen hade Jesus åter sökt förbereda apostlarna för de händelser som väntade honom. Han berättade för dem att han skulle gå till Jerusalem för att bli dödad och att han därefter skulle uppstå. Han tillfogade den egendomliga och högst allvarliga upplysningen om att han skulle förrådas i sina fienders händer. Apostlarna fattade inte heller nu vad han sade. Även om skuggan av en stor sorg föll över dem, hade en anda av rivalitet fått fotfäste i deras sinnen. De diskuterade med varandra om vem som skulle komma att räknas som den störste i Guds rike. Denna strid försökte de dölja för Jesus. De höll sig inte i närheten av honom så som de annars brukade göra, utan drog sig efter honom så att han var ett stycke före dem, då de gick in i Kapernaum. Jesus läste deras tankar. Han längtade efter att få ge dem råd och undervisning. Men han avvaktade en stilla stund då de skulle vara mottagliga för det som han hade att säga dem.