Åter fann Jesus vägen till sina åhörares sinnen genom att anknyta till kända händelser i deras dagliga liv. Han hade liknat den helige Andes inflytande vid det kalla, uppfriskande vattnet. Han hade framställt sig själv som ljuset, källan till liv och glädje för naturen såväl som för människan. Nu skildrade han i en vacker bild av herden och fåren sitt förhållande till dem som trodde på honom. Ingen situation var mer välkänd för hans åhörare än denna. Jesu ord förknippade den för evigt med honom själv. Aldrig kunde apostlarna se en herde vårda sin hjord utan att minnas Frälsarens ord. De skulle alltid komma att se Jesus i varje trogen herde. Och de skulle se sig själva i varje hjälplös och beroende hjord.