Prästerna och rådsherrarna förstod inte mycket av det högtidliga i den uppgift som de hade att utföra. Vid varje påsk och varje lövhyddohögtid slaktades tusentals djur och prästerna tog deras blod och hällde det på altaret. Judarna hade blivit så förtrogna med offret av blod, att de nästan hade förlorat känslan för att det var synden som gjorde all denna utgjutelse av djurens blod nödvändig. De tänkte inte längre på att det var en bild på Guds Sons blod, som skulle utgjutas för att världen skulle få liv och att avsikten med offrandet av offerdjuren var, att visa människorna till en korsfäst Återlösare.